.sophiedanell

Jag kan inte beskriva hur tomt det känns utan henne. Hon har varit med mig i 3 år, jag trodde hon skulle finnas här i många år till. Jag tror att ni som inte har några djur kanske har svårt att förstå den saknaden och sorgen man känner när ens djur tas bort. För mig var det här bland det värsta som kunde hända, min lilla tjej=(.

 

Många som träffade henne tyckte inte hon var särskilt kelig och mysig. Och jag kan förstå det för hon var inte så glad i att ligga och kela hos andra. Men med mig var hon världens keligaste, vilket betydde så mycket för mig eftersom hon valde mig framför alla andra och det är ju ganska självklart eftersom det var jag som bodde med henne. Men den känslan betyder mycket.

 

Jag tyckte hon ibland var lite som en hund. Hon kom direkt när jag ropa på henne. När jag var hemma i slaka med henne och vi skulle gå och lägga oss så sa jag bara "Kom nu Millie så lägger vi oss" och hon kom genast och följde med mig upp till rummet. Låter kanske lite löjligt men som sagt ni som har katter förstår säkert.

 

Usch kan inte förstå att allt som hände faktiskt hände. Jag borde ha förstått tidigare, men man kan inte förstå hur någon kan göra ett djur illa? Det finns tyvärr människor till allt... Jag kommer inte gå in på vad som hände mer, mina närmsta vet och det räcker.

 

Hon är borta nu och jag kommer aldrig få henne tillbaka och jag saknar henne så det gör ont. Nätterna är alldeles för tysta och tomma utan henne=( Usch